ynklig
ja, det är exat så jag känner just nu.
jag orkar inte med mig själv , jag har tappat bort mig själv, jag har gått vilse, jag vet inte vem jag är längre.
Och alla vuxna säger att det ska vara så i den här åldern men jag fattar inte varför, varför just den här åldern när man är som mest sårbar, speciellt jag !
Folk förändras, jag förändras.
inget går som man vill, allt bara skiter sig,
sen när man tror att man börjar hitta tillbaka så skiter det sig igen, och det är alla själviska människor som aldrig hör av sig, som inte bryr sig längre. Alla människor man har offrat så mycket för, dom man har offrat andra människor för, människor som man har vart med om så mycket med, men nu händer det absolut ingenting.
ja, det är väl så livet är, Folk som är skitar, folk som är underbara, att man själv förändras.
Sen allt de här med killar, asso så fort man hittar en bra kille som faktiskt verkar bry sig så visar det sig att dom bara är svin och är ute efter en grej, eller är det jag som är så ? Jag är så vilse just nu så jag vet inte vad, jag borde bara låsa in mig på rummet och aldrig mer komma ut, det funkar nog bäst för alla...
Det är inte det att vi skiter i att höra av oss, vi har inte tid, man kan glömma bort och folk förändras, som du säger. Jag å Lotta pratade om d här igår, och alla håller på att glida ifrån varandra - men det är bara acceptera. Livet är så. Det är inte så mycket man kan göra åt. Vi får väl vara glada för att vi träffas på cheeren och det får vi hålla till godo med helt enkelt.
Kram
mm, håller faktiskt med emelie. Ingen kan hjälpa att vi förändras utan alla gör ju det oavsett om man vill eller inte.
