nu börjar allt bli verkligt,nu händer det på riktigt.
Bara man hör ett ord eller ett namn som har med cheerleading att göra så får jag tårar i ögonen, när jag ser mina bästa vänner börjar jag gråta för jag vet att dom kommer att stå på mattan med laget, dom kommer att få känna känslan när det pirrar i hela kroppen och man bara bubblar av energi och glädje.
Det är jobbigt att gå till träningen för att bara sitta där,att inte få lära sig allt det nya, det nya programet, att inte få svettas till det droppar om en, att inte få lägga sig död på mattan efter ett stenhårt program, att inte få gå hem och vara sur för att det var nått som inte gick på träningen, sånt som var ens vardag men nu är det ens dröm.
När kompisar,släkingar frågar hur det går, när tävlingen är, så måste jag ursäkta mig och gå därifrån för att inte visa att jag är på väg att gråta.
Prisutdelningen, det bästa , pirret i magen , när man sitter och håller alla i händerna i väntan på lagets placering, att få höra Pirates bli uppropade, ställa sig upp,hoppa,skrika,gråta,kramas, vara allmänt chokad.
Jag kan knappt prata med mina bästa vänner på hela jävla fuckning jorden om det vi alla älskar och lever för utan att det ska bli deprimerande, på grund av mig !
Hela min värld är upp och ner just nu,jag mår helt jävla fucking dålig!
Och alla säger " men emmelie, det är bara ett år,du kommer tillbaka".
Men hur fan vet ni det ? Hur ska jag kunna veta det,jag kanske aldrig kan komma tillbaka, det är sånt man aldrig vet, det är det som tar död på mig, att inte veta.
att inte veta om ens liv kommer att bli bra igen,
allt skiter sig verkligen, då när man slutar som tränare för att satsa på sitt aktiva lag så kan man inte vara med längre,

Alla ni som tycker att jag överdriver nu, det gör jag inte, tänk om nån sa att ni inte får spela hockey,spela fotboll,rida på ett år!
Cheerleading är mitt liv och det är det jag brinner för, så kom fan inte och säg att jag överdriver, att jag kommer att klara det, för det gör jag inte, jag klarar av alla smällar, men inte den här, jag är tror på att alltid vara den starka, jag är inte så stark, jag är liten och svag, och det är alldeles för mycket för mig.